Nu och då får man möjligheten att möta människor ansikte mot ansikte, så som för ett tag sedan på ett företagarseminarium i Imatra, där jag fick berätta vårt företags berättelse med alla sina upp- och nedförsbackar. I liknande sammanhang uppkommer så gott som alltid två saker som tydligen inte lyckats förmedlas.
"Oj, jag visste inte att the other danish guy är ett finskt företag!"
"Det är säkert fint att förändra världen!"
Det är sant att finskheten inte direkt framhävs, på samma sätt som det inte göms undan heller. Berättelsen bakom namnet hittar du här ifall den ännu är främmande för dig.
Vad som gäller att förändra världen, så är många saker nu samtidigt så åt helvete, att världen inte blir en bättre plats bara genom att skriva det i företagets Mission Statement. Då ställer du nämligen dig själv moraliskt över alla andra. Det är farligt, men ännu farligare är att börja diktera för andra hur de borde tänka och leva. Åtminstone inte vi en sådan rättighet.
Den mest radikala aktivismen är att acceptera rådande omständigheter och att ändra sina tankar enligt dem. Världen blir inte till en bättre plats genom att man är mer korrekt än de andra, eftersom då kan man aldrig nå en gemensam tillit.
Ju större problemet är, desto mer gemensamt är det, och samma gäller lösningar. Ingen får något att ske ensam och ingen är bättre än den andra. Jag kan prata om mina egna erfarenheter, och om det är något jag lärt mig från dem, så är det att samarbete kräver tillit. Och att tillit mellan människor föds enbart då man är ärligt redo att ifrågasätta sitt eget tänkande och beteende, istället för att att man väntar på att andra ska ändras. Det lönar sig att arbeta för tillit även då man inte är av samma åsikt med andra.
Det är häpnadsväckande hur mycket lättare det är att acceptera andra människor då man först accepterat sig själv. Beslutet är var och ens eget att göra, det kan inte heller någon annan diktera.